Futurontologi

Jag är geolog, eller paleobiolog, eller kanske snarare geobiolog egentligen … ärligt talat vet jag inte längre vad jag ska kalla mig … och kanske är det inte så viktigt. Hur som helst så är jag utbildad geolog men arbetar mest inom paleobiologi … vetenskapen om fossila organismers biologi. Det är ett stort forskningsfält som täcker in allt från livets uppkomst till dagens livsformer - ca 4 miljarder år av evolution. Centralt i paleobiologin är studiet av fossil – lämningar av dött liv.

Som student inom paleobiologi får man tidigt lära sig hur evolutionen hänger ihop med plattektoniken – alltså kontinentalplattornas rörelser över vårt klot. Plattornas rörelser kan liknas vid en dans där dansarna (kontinenterna) rör sig över dansgolvet (havet). De rör sig ifrån varandra och bildar mindre, isolerade kontinenter omgivna av hav för att i nästa stund mötas och ge upphov till större, sammanhängande landmassor. Vid vissa enstaka tillfällen möts samtliga dansare mitt på golvet och då bildas så kallade superkontinenter. Det har skett några fåtal gånger under Jordens historia.

Alltmedan plattornas dans pågår anpassar sig livet till en ständigt föränderlig värld. Organismer isoleras och diversifieras på många små kontinenter för att i nästa stund, när kontinenterna krockar och smälter samman, mötas och anpassas till en värld av stor mångfald. Kontinentaldriften påverkar även världshaven genom att hav öppnas, snöras av och stängs vilket innebär att livet i haven måste anpassa sig till förändringarna. Helt enkelt kan man säga att kontinentaldriften påverkar evolutionen över geologiska tidsperspektiv.

Inom geologin studerar man tidigare kontinenters positioner och hur de rört sig i förhållande till varandra. Forskarna har relativt bra koll på hur vår planet skiftat utseende de senaste årmiljonerna, se tex http://www.scotese.com/. En intressant effekt av att känna till planetens historia är att man kan förutspå dess framtid (med reservation för viss osäkerhet förstås). Eftersom plattornas nuvarande riktning och hastighet är känd kan man uppskatta hur plattorna kommer att röra sig framöver, och hur de kommer krocka. Till exempel kommer med all sannolikhet en ny superkontinent bildas om 250 miljoner år – Pangea Ultima.

Om man känner till hur framtida kontinenter och hav ter sig, innebär det då att vi också har möjlighet att förutse hur livet kommer att utvecklas? Kunskap om kontinenters läge, storlek, klimat m.m. skulle teoretiskt kunna ligga till grund för att förutspå evolutionen. Låt mig ge ett exempel. När Australien seglar upp mot ekvatorn under de kommande årmiljonerna ändrar sig klimatet och enorma regnskogar breder ut sig där det idag är öken. Kängurur som utvecklats till att hoppa runt på de stora vida slätterna tvingas nu anpassa sig till ny terräng. För att nå de mest frodiga grenarna måste de upp i träden men deras ben och armar är inte anpassade för att klättra. Samtidigt fungerar det inte att ha pung i regnskogens täta vegetation så pungen tillbakabildas, eller växer ihop egentligen, och som alternativ utvecklas ett livmoderlikt organ. I och med att känguruns pung växer ihop utvecklas den till en stor vätgasfylld blåsa med vars hjälp kängurun lättar från marken och svävar upp till de högst belägna och mest svåråtkomliga grenarna. Vätgasen bildas av syrefria mikroorganismer vilka är de enda organismer som överlever den syrefria miljön i den slutna pungen. Och som en bonus sväller pungen upp av vätgasen, som ballongen på en zeppelinare … och så vips var zeppurungun född.

Ja, ni fattar. Livet och planeten hänger tätt samman och livsformerna anpassar sig efter rådande omständigheter. Jag ser en helt ny forskningsgren ta form … futurontologi (future+paleontologi) – läran om framtida liv. Ett ämne där vi studerar fussil (future+fossil) i stället för fossil. Till ljudet av den sjupipade storbandsdraken och med fyrverkerier av den självantändande krutsparven som backdrop förklarar jag härmed Institutionen för Futurontologi öppnad. Välkomna alla nyfikna studenter!